Are we human, or are we dancers?

En sak jag har tänkt på väldigt länge, sedan typ två år tillbaka är; Är vi människor? Jag menar, för oss är vi människor och myror är myror, hundar är hundar, träd är träd och så vidare, men tänk om det finns en annan galax, en annan Vintergata där de tycker att de är människor, deras myror är myror, deras hundar är hundar och deras träd är träd.

Så jag har tänkt det som är att den här andra Vintergatan är mycket större än våran, och alla sakerna där är också mycket större. Tänk om det är t.ex. någon person i den andra Vintergatan har skapat dig, din familj och hus? Precis som i TheSims. Tänk om vi är som små simsgubbar som de styr och säger till vad vi ska göra? Att de har bestämt att det ska vara gula tapeter i ditt rum, golvet ska vara vitt trä och ni ska ha en blandrashund som är svart med bruna och vita prickar.

Eller också är vi, våran familj och hus små figurer i en snökula som något barn i den andra Vintergatan har, och på vintern skakar barnet på snökulan och då snöar det här hos oss. Men efter ett tag glömmer barnet av att skaka på snökulan och så snöar det inte alls. Ju äldre barnet blir desto mindre snöar det och när barnet blir tonåring snöar det inter alls, eller kanske bara vid ett fåtal tillfällen. Och när vintern och julen är över pacckar man ner snökulan i någon kartong det står "Julgrejor" på och plockar inte fram den förrens nästa vinter. Då har vi vår, sommar och höst.

Så egentligen kanske det inte alls är någon växthuseffekt, det är bara barnen som äger snökulan som blir äldre och tycker inte att det är lika kul att skaka på snökulan längre, och eftersom att snökulan inte skakas på blir det heller ingen snö. Så egentligen är det helt onödigt att lägga ut en massa dyra penagar på diverse miljövänliga saker, för barnet kommer inte att skaka på snökulan oftare för det.

Kanske borde vi bara hoppas på att barnet ger snökulan till något yngre barn som bara älskar att skaka på kulan och se flingorna dala sakta mot marken och gör detta många gånger om...

Puss och Kram, snökulebanan!